LÖRDAG 3 JULI 2010 - HMPF
Fortfarande ingen som har hört av sig. Dålig stil.
Redogörelse för resan:
Vi åkte från granvägen runt 13.30 och resan gick bra tills vi stöter på en hejdundrande bilkö! Vägarbete, jippi. Där stod vi i 40 - 45 minuter, ingen rörelse. Efter att vi fått åka iväg körde pappa en aning för fort hela vägen till flygplatsen och vi var där 10 minuter innan incheckningen stängdes. Puh, så stressigt men äntligen var vi framme, och i tid dessutom. Flygresan gick hyffsat, det vanliga med öronen. Superont i nedstigningen och inte höra ordentligt i 2 dagar efter. Vädret var bra under 2 veckor, lite storm en natt, blixt och dunder, blåst så att solstolarna lyfte, 3 döda i vågorna, inget spec.
Resan hem var nästan värre än på ditvägen. Bussen skulle komma vid halv 9, vid kvart i 9 kom det en buss. Fine, lite sen ingen fara. Nehe, det var tydligen en buss för bara danskar, aha okej, vi väntar på näsa. Det kommer en vid 9. Äntligen, men nehe, ännu en buss för danskar och den första bussen har inte åkt ännu. Skumt. Receptionisten kommer ut och pratar med busschaffisarna och schalla schalla. Sen kommer han med ett papper med vårat flightnummer på och pekar på den första bussen. Jahopp, då är det bara för alla danskar att plocka ur sina väskor och bege sig till den andra bussen och vi svenska att plocka in våra väskor och sätta oss i den bussen. Vi står kvar ytterligare 15 minuter men sen åker vi, äntligen. Även om turkiska fordonsförare är kända för att köra fort så gjorde inte våran det.
När det var en timme kvar och ungefär 8 mil kvar till flygplatsen så kommer nöten till busschaffis på att han ska ha kaffe och stannar till vid en mack och säger att vi ska gå på toa. Hallå? vi riskerar att missa vårat flyg här och så står du och sörplar kaffe din *piiiiiip, pip, pip, piip, pippip* !!!! Incheckningen stängde i alla fall vid 11.45 och vi var där 11.43. Men tack och lov var det kö så de kan inte stänga incheckningen förens kön är borta eller flyget har gått, så vi hann med och nu är jag hemma. Medel brun ( jättebrun för att vara mig ) och jag mår bra, nästan i alla fall. Förkyld och kallsvettas :/ :P
Näste gång vi ska åka iväg så stannar jag hemma, jag vill inte dö av stress. :P
Redogörelse för resan:
Vi åkte från granvägen runt 13.30 och resan gick bra tills vi stöter på en hejdundrande bilkö! Vägarbete, jippi. Där stod vi i 40 - 45 minuter, ingen rörelse. Efter att vi fått åka iväg körde pappa en aning för fort hela vägen till flygplatsen och vi var där 10 minuter innan incheckningen stängdes. Puh, så stressigt men äntligen var vi framme, och i tid dessutom. Flygresan gick hyffsat, det vanliga med öronen. Superont i nedstigningen och inte höra ordentligt i 2 dagar efter. Vädret var bra under 2 veckor, lite storm en natt, blixt och dunder, blåst så att solstolarna lyfte, 3 döda i vågorna, inget spec.
Resan hem var nästan värre än på ditvägen. Bussen skulle komma vid halv 9, vid kvart i 9 kom det en buss. Fine, lite sen ingen fara. Nehe, det var tydligen en buss för bara danskar, aha okej, vi väntar på näsa. Det kommer en vid 9. Äntligen, men nehe, ännu en buss för danskar och den första bussen har inte åkt ännu. Skumt. Receptionisten kommer ut och pratar med busschaffisarna och schalla schalla. Sen kommer han med ett papper med vårat flightnummer på och pekar på den första bussen. Jahopp, då är det bara för alla danskar att plocka ur sina väskor och bege sig till den andra bussen och vi svenska att plocka in våra väskor och sätta oss i den bussen. Vi står kvar ytterligare 15 minuter men sen åker vi, äntligen. Även om turkiska fordonsförare är kända för att köra fort så gjorde inte våran det.
När det var en timme kvar och ungefär 8 mil kvar till flygplatsen så kommer nöten till busschaffis på att han ska ha kaffe och stannar till vid en mack och säger att vi ska gå på toa. Hallå? vi riskerar att missa vårat flyg här och så står du och sörplar kaffe din *piiiiiip, pip, pip, piip, pippip* !!!! Incheckningen stängde i alla fall vid 11.45 och vi var där 11.43. Men tack och lov var det kö så de kan inte stänga incheckningen förens kön är borta eller flyget har gått, så vi hann med och nu är jag hemma. Medel brun ( jättebrun för att vara mig ) och jag mår bra, nästan i alla fall. Förkyld och kallsvettas :/ :P
Näste gång vi ska åka iväg så stannar jag hemma, jag vill inte dö av stress. :P
Kommentarer
Trackback
